Tycker det känns aktuellt att skriva ett inlägg om likheter och olikheter. Det är så mycket av samhällsdebatten idag som handlar om olikheter. Inte minst genom SD:s framväxt där mycket har kommit att handla om formandet av "vi" och "dem". Det är givetvis en politisk hållning, men för mig känns det tragiskt att se denna utveckling - samtidigt som jag ser med hopp på det motstånd som finns mot denna utveckling och alla de människor som verkar ha en sund hållning i frågan - enligt mitt tycke.

 

Detta inlägg ska dock inte handla om SD:s framväxt eller den politiska debatten i Sverige. Istället tänkte jag skriva om personliga reflektioner kring likheter och olikheter, utifrån situationen i Moldavien. Jag befinner mig som nämnt sedan ett par månader tillbaka i  Moldavien. Ett litet land i Europas östra kant, som tillhör de fattigaste länderna i Europa. Korruptionen är hög och många människor från utsatta grupper lever ett tufft liv med en daglig kamp för att få ihop tillvaron. Elpriserna har just ökat med ca 40 % (enligt människors utsago) som en direkt följd av de stora summor pengar som förskingrats ur landets kassor. En pensionerad lärare har ca 50 euro som månatlig pension och situationen för funktionsnedsatta är svår. Människor säljer sina organ och man annonserar ut välbetalda jobb i EU som många gånger leder människor rakt in i en värld av trafficking och utsatthet. Det finns stora olikheter, i förhållande till den välfärd som erbjuds i flera Europeiska länder.

 

Den största olikheten i Moldavien, mot det som jag är van vid handlar just om ekonomi och välfärd. Garanti för att du oavsett härkomst, kön, sexuell läggning, osv. ska kunna dra nytta av samhällets tjänster. Garanti för att samhällets tjänster också överhuvudtaget erbjuds. Den största likheten handlar om människor och deras sätt att vara. Människor är ganska lika, om vi sen är födda i Moldavien, eller om vi är födda i Sverige, eller någon annanstans. Levnadsförhållanden gör dock livet olika lätt eller svårt, för människor i olika länder - tillika individuella livsskeenden och situationella betingelser. Många människor i Moldavien har det också bra och lever ett tryggt liv, problemet är dock att tryggheten inte är garanterad för alla.

 

En väg för många i Moldavien till att säkra en tryggare framtid har kommit att handla om migration. En stor del av Moldaviens befolkning har skaffat sig ett Rumänskt pass, för att kunna ta del av EU:s arbetsmarknad. Rumänien är medlem i EU. Moldavien är det inte. Möjligheten till ett annat pass och attraktiviteten i ett Rumänskt pass, blir högt.

 

Tillika syns en annan verklighet i en annan del av EU, där EU-migranter, många gånger från Rumänien, lever ett tufft liv, för att få vardagen att gå ihop. Under en resa till Sverige mötte jag en tiggare. Det visade sig att mannen pratade Rumänska och vi växlade ett par ord. I Moldavien pratar man det som man i Rumänien benämner som Rumänska och jag har lärt mig lite grann. Mannen visade mig sitt ID-kort och en bild på sin fru, samt berättade om situationen för hans barn. Jag berättade att jag var volontär i Moldavien. En känsla av utbyte uppstod, utifrån att dessa länder trots allt är grannar och vi pratade en stund, tills jag gick hemåt, med en märklig känsla, av perspektiv.

 

Perspektiv på medborgarskap och perspektiv på EU. Här sitter en man från Rumänien och tigger. Mannen hade barn som lever här och nu. Han hade inte tid att vänta tills tiderna förändrades. Tills Romer blir fullständigt inkluderade, eller tills han kunde få en stadig inkomst i ett land som redan är fattigt. Han hade gjort ett val och åkt till ett land med högre inkomster, för att på kort sikt säkra en inkomst. Det kan tyckas förståeligt.

 

Samtidigt är perspektivet ett annat i Moldavien. Här ses ett Rumänskt medborgarskap i flera fall som något värdefullt och situationen i Rumänien ses som eftersträvansvärd i ett land som kämpar mot ett EU-medlemskap. Samtidigt ser EU en betydande migration av människor från fattigare länder till rikare länder, där perspektivet är ett helt annat. Här och i många länder gror också högerpopulismen och motstånd föds som motverkar förståelse och konsensus - enligt mitt tycke.

 

Mötet med mannen fick mig att känna perspektiv inför det som händer innanför och utanför unionens gränser.

Hur EU-migration inte bara är ett fenomen som sker innanför och berör EU, men som också sker genom andra vägar in i EU, där medlemskapet inte är självklart, men där människor ändå behöver snabbare vägar att delta i den gemensamma fria rörligheten. Hur det kan vara en kamp för ett land att ta sig in i unionen, hur ett annat land som återkommande debatteras som ett dilemma utifrån den höga antalet migranter, samtidigt kan ses som en förebild, utifrån en annan historisk och ekonomisk kontext.